Naturbilder

Min bloggs huvudtema är naturbilder men självklart blir det även andra motiv ibland. Bloggen är som en motor i mitt fotograferande, den driver mig framåt.

Hanka sig fram

Det får nog alla göra ibland, vissa perioder är kämpigare än andra men det är bara resa på sig. Den här gamla byggnaden har hankat sig fram ett bra tag och ser kanske inte mycket ut för världen. Men tänk eftersom jag laddar upp bilden på bloggen så visar jag den för världen ändå.

Inlagt 2025-12-18 17:38 | Läst 455 ggr. | Permalink
Det är fint, en romantisk nyponros utanför. Vackra men svårputsade fönster, som inte putsas längre.
Svar från mojje 2025-12-19 10:57

Tack Stefan nä dessa fönster är putsningsfria.
Hej Morgan.
"Hanka" - det var ett nytt ord för min svensk-danska ordbok och det kan passa på mig i vissa situationer :-)
Jag gillar fotografier från "abandoned places",vilket är en mycket populär fotogenre.
Dit foto passar perfekt in här - jag gillar det.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från mojje 2025-12-19 10:58

Tack Erik kul att du fick kolla upp ett ord du inte hört. Skoj att du gillar bilden.
Även om det är lite sorgligt att se så är det en utmärkt bild. De trasiga rutorna, den vilda växtligheten och inte är det direkt nymålat heller. Bra att du positionerat dig så man ser fönstret på baksidan.
Hälsningar, Bjarne
Svar från mojje 2025-12-19 10:59

Tack så mycket Bjarne, jag tror att denna byggnad snart är ett minne blott. Men det är ju sällan mycket snö längre så då klarar det sig lite mer kanske.
Sådana här bilder gillar jag. Det är bilder som öppnar upp för frågor och funderingar. Funderingar över vilka som bodde där, hur levde de, vad drömde man om...

Hälsningar Jörgen
Svar från mojje 2025-12-20 20:14

Tack så mycket Jörgen, visst är det så tänk om väggarna kunde tala.
Byggnaden ligger där skogen slutade lyssna.
Taket har sjunkit i ryggen som om huset bar på en gammal sorg, och brädorna har bleknat till samma färg som dimman som ibland stannar kvar mellan stammarna. En gång fanns där steg som kände vägen, händer som visste var dörren kärvade, röster som fyllde rummen med vardag.
Nu svarar bara vinden, och den gör det motvilligt.

Fönstren är tomma ögon.
De ser inte längre ut, men de minns.
I glasets sprickor ligger årstidernas gång inristad,
vårens dropp, sommarens flugor, höstens regn, vinterns tystnad.
Golven lutar svagt, som om de fortfarande väntade på någon som aldrig kommer, någon som glömde att säga farväl.

En bild som väcker tankar.
Stefan
Svar från mojje 2025-12-20 20:15

Väldigt fint skrivet Stefan, din text här lyfter verkligen bilden. Tack så mycket för den, du är duktig på att skriva.



(Visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?